Borde jag ens känna såhär? egentligen känns det bara så sjukt onödigt, som att jag liksom skapar mina egna problem av någonting som egentligen inte ens existerar. För egentligen är ju inte skolan så jobbig, och egentligen kanske jag inte är trött och egentligen kanske jag mår bra. Kanske måste jag bara lära mig att se positivt på det hela, att jag inte bor i de fattigaste områdena i asien, och att jag har råd man mat varje dag. Fast på något sätt känns det ändå som att det inte går att jämföra, för det är så långt borta, jag tror att hur bra man än har det, hittar man ändå alltid olika anledningar till att må dåligt. vare sig man vill eller inte!
haha nu flyter jag iväg i min sååå djupt filosofiska tankar igen, kanske borde jag bara gå och sova!
