Usch jag kan inte sova!
Så mycket känslor som flyger omkring inne i min mage.
så mycket känslor att det knappt får plats.
Det är därför man gråter tror jag, för att få något sätt lätta på trycket där inne magen, för att få bort en del av alla känslorna.
Ibland har man så mycket känslor så att det inte ens hjälper att gråta!
måndag 21 juni 2010
torsdag 17 juni 2010
rosévin och skavsår på fötterna!
Hej&hå!
Nu är jag i västerås och har det finfint.
Jag och Hannah har varit ute och ätit massa tapas och druckit rosévin på en mysig restaurang!
Det är så himla roligt att gå ut och dricka vin fast jag egentligen inte får göra det förens om tre veckor, himla busigt och jag gillar det.
Förresten hade jag på mig alldels för höga skor, som började skava lite på tårna! Så det slutade med att jag och Hannah vandrade hem barfota med våra skor i händerna alldeles sådär sommarpirriga i kroppen av rosévinet.En himla fin kväll!
tisdag 15 juni 2010
söndag 13 juni 2010
onsdag 9 juni 2010
negerbollstårta mums
<-----trött tjej
åh nu är jag så trött att jag snart ramlar ihop till en liten hög på golvet,
men det tänker jag inte göra, för snart kommer min vän Jessie så att vi kan baka negerbollstårta med strössel på! En fin idé tycker jag.
Senare ikväll kommer min fina klass för att hänga lite, och glo på film och såntdär härligt.
Jag bjuder på en liten egopegobild dagen till ära
hejs svejs
tisdag 8 juni 2010
Det där med kärlek-som-gör-så-ont-att-man-tappar-andan
För exakt 5 månader och tre veckor sedan gjorde jag slut med min pojkvän.Jag kan ärligt erkänna att de här fem snart sex månaderna som har gått, har varit ibland dom jobbigaste i hela mitt 17åriga liv.
De första veckorna grät jag dygnet runt och hatade mig själv för att jag var så dum i huvudet att jag gjorde slut. Jag hatade honom för att han inte längre ville ta mig i hans famn och låta allt bli bra igen. Jag undrade vad jag hade tänkt med? han var ju typ den finaste killen som fanns? Överallt påminde allt om honom, jag kunde gå in i mitt rum och minnas när vi låg där tillsammans i sängen och fnittrade och busade hela nätterna, och brista ut i gråt.
Jag kunde gå ut och se hur mycket snö det var ute, och börja tänka på när vi var i fjällen tillsammans, och brista ut i gråt. ALLT påminde om dig, och nästan allt fick mig att brista ut igråt.
Jag grät för att det gjorde så otroligt ont att veta att jag inte längre hade dig vid min sida, det gjorde ont att somna i en ensam säng och det gjorde ont att vakna upp i en ensam säng utan din ruffsiga morgonfrisyr.
Men veckorna gick, livet gick vidare men tårarna fortsatte rinna och smärtan i magen minskade inte.
Jag kände mig så oerhört ensam under de första månaderna. Trots att jag hade mina fina vänner som alltid fanns där för mig så var det på nätterna när jag låg ensam i min säng och funderade som det kändes värst. Och när jag låg där och grät och tryckte täcket hårdare omkring mig hade jag inte en tanke på att ringa någon.
Det händer något speciellt med självförtorendet också när man precis kommit ur ett långt förhållande. Man får inte längre höra varje dag att man är världens finaste tjej, att istället vakna upp i en ensam kall säng, ja då sjunker det ganska snabbt.
Att göra slut med någon man älskar, känns ungefär som att gå sönder tusen gånger om innuti. Ibörjan känns det som om man aldrig kommer att kunna bli hel igen, som att man aldrig kommer att sluta gråta. Men ju längre tid som går, ju fler bitar är det som växer ihop där innuti, ju fler tårar är det som torkar. Och idag mår jag ganska bra!
Jag tänkte bara få ur mig lite om hur ont det kan göra med kärlek, men att det faktiskt också blir bättre. Även om det ibland kan vara så svårt att tro det. Man blir förvånad själv, men livet går vidare och man fortsätter leva och man till och med skrattar, det är det som är så himla fint med livet!
hejdå!
De första veckorna grät jag dygnet runt och hatade mig själv för att jag var så dum i huvudet att jag gjorde slut. Jag hatade honom för att han inte längre ville ta mig i hans famn och låta allt bli bra igen. Jag undrade vad jag hade tänkt med? han var ju typ den finaste killen som fanns? Överallt påminde allt om honom, jag kunde gå in i mitt rum och minnas när vi låg där tillsammans i sängen och fnittrade och busade hela nätterna, och brista ut i gråt.
Jag kunde gå ut och se hur mycket snö det var ute, och börja tänka på när vi var i fjällen tillsammans, och brista ut i gråt. ALLT påminde om dig, och nästan allt fick mig att brista ut igråt.
Jag grät för att det gjorde så otroligt ont att veta att jag inte längre hade dig vid min sida, det gjorde ont att somna i en ensam säng och det gjorde ont att vakna upp i en ensam säng utan din ruffsiga morgonfrisyr.
Men veckorna gick, livet gick vidare men tårarna fortsatte rinna och smärtan i magen minskade inte.
Jag kände mig så oerhört ensam under de första månaderna. Trots att jag hade mina fina vänner som alltid fanns där för mig så var det på nätterna när jag låg ensam i min säng och funderade som det kändes värst. Och när jag låg där och grät och tryckte täcket hårdare omkring mig hade jag inte en tanke på att ringa någon.
Det händer något speciellt med självförtorendet också när man precis kommit ur ett långt förhållande. Man får inte längre höra varje dag att man är världens finaste tjej, att istället vakna upp i en ensam kall säng, ja då sjunker det ganska snabbt.
Att göra slut med någon man älskar, känns ungefär som att gå sönder tusen gånger om innuti. Ibörjan känns det som om man aldrig kommer att kunna bli hel igen, som att man aldrig kommer att sluta gråta. Men ju längre tid som går, ju fler bitar är det som växer ihop där innuti, ju fler tårar är det som torkar. Och idag mår jag ganska bra!
Jag tänkte bara få ur mig lite om hur ont det kan göra med kärlek, men att det faktiskt också blir bättre. Även om det ibland kan vara så svårt att tro det. Man blir förvånad själv, men livet går vidare och man fortsätter leva och man till och med skrattar, det är det som är så himla fint med livet!
hejdå!
måndag 7 juni 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
