mysig måndag!

Idag hade jag en väldigt trevlig middag med min kära far.
vi drack världens godaste mjölk


och åt massa god spagetti



Min far är väldigt söt!



Det är har varit en krävande dag, tre föreställningar. Tre olika publiker, med olika mycket respons. Det har varit en bra dag.
Efter den sista teaterföreställningen klev jag med röda kinder, och svettiga armhålor in i pappas smutsiga lilla jobbbil, för att åka den vanliga, svängiga, precis lagom långa vägen hem till Trehörna.

När vi återigen klev ur bilen, var luften fortfarande lika ljum som det varit när vi klev in i bilen.
Detta fick mig på otroligt bra humör.
Så jag och pappa bestämde oss för att sitta ute och äta på altanen.
Så där vi satt vi medan solen gick ner, och disskuterade allt mellan himmel och jord.
Allt från will smith till koriander.

Min pappa är en väldigt mysig person, och jag är otroligt tacksam över att han finns. Det är bla tack vare honom jag är den personen jag är idag. Han har format mig otroligt mycket, och mycket tillsammans med mamma. Från början var jag bara en ljummen lite halvkladdig lerklump, men så började mamma och pappa mjuka upp mig, tillslut började jag mer och mer likna en levande varelse, en varelse med vilja, personlighet och en livsglöd.

Kära familj ni är så bra och jag älskar er.

solen skiner...

Solen skiner och här sitter jag med blandade känslor.
Jag är nervös, för att vi ska ha premiär på klas klättermus idag,
jag har ont i magen för att jag är toanödig,
jag är avundsjuk på alla som ska till hultsfred för jag vart just väldigt sugen på att åka dit,
jag ät lycklig för att solen lyser, och för att min pojkvän ligger under mitt mysiga jordgubbstäcke!


nu ska jag gå på toa,
puss!

överkänslig med våta kinder

Det har varit mycket nu, hela tiden och överallt.
Föreställningar, nya repliker, nya manus, nya danssteg, nya sidor i historiaboken, nya körstämmor, nya låtar. Allt ska läras in, allt ska hinnas med.
Mitt i all stress sitter jag, men min sköra kropp som jag tvingar sitta uppe timme efter timme för att lära in alla steg, repliker låtar osv. Kanske är det inte så konstigt att jag är överkänslig trots allt.

Nu på senaste tiden har flera förhållanden i min närhet tagit slut, långa förhållanden. Varje gång reagerar jag likadant. Jag känner hur tårarna bränner innanför mina ögonlock och hur det känns som om någon tar ett hårt krampaktigt tag runt mitt hjärta och vrider om, men bara lite, sådär så att det börjar kännas.

När ett långt förhållande tar slut, blir jag alltid väldigt sorgsen i min ensamhet. Jag sitter och grubblar, och försöker mig sätta in i den lämnade personens situation. Jag börjar tvivla på äkta kärlek. Hur kan man vara så kär i någon så att det känns som att hjärtat inte räcker till för att innehålla all kärlek ena månaden men några månader senare endast ha ögon för någon annan. Jag förstår inte.

Jag blir osäker, jag lever i min lilla bubbla där allt är så bra. Där det alltid kommer att vara du och jag, där du alltid kommer att vara hopplöst förälskad i mig. Det kommer kanske inte vara så, en vacker dag kanske du vaknar upp utan att kunna se det där lilla extra med mig. En dag kanske du vaknar upp utan känslor. Jag vet ju att det kan vara så. Det är så livet fungerar.

Känslor flammar upp, och känslor bleknar. Trots det är det så svårt att förstå, och trots det så tar jag alltid lika illa vid mig varje gång kärleken sviker.
Jag vill fortsätta leva i min lilla bubbla där äkta kärlek existerar, där kärleken alltid vinner och där kärleken står emot allt.

Men istället sitter jag här med våta kinder till tonerna av Lasse Lindh.

kläääning och bekymmer

På tal om ingenting så har Jag har rotat fram min söta sommarklänning ur garderoben!


Livet vänder och vrider, livet lever sitt egna liv.
Kan man uttrycka dig så?
Antagligen inte, men det kan inte hjälpas. För det är just så jag känner precis nu.

Sakta men säkert känner jag hur allt förändras.
Hur stämmningen inte längre är den samma som den en gång var.
Ibland önskar man att man kunde stanna upp allting. Så att inget förändrades, så att allt bara var som vanligt för alltid. Nackdelen med det är väl iofs att då kan inget heller förändras.


Man förändras så mycket som person, lite lite förändras man nog hela tiden. Lär sig se på livet från andra synvinklar, än vad man innan gjorde.

Man träffar människor som får än att öppna ögonen och se. Man träffar nya människor som man inspireras av, som sakta men säkert för än att förändras.
Samtidigt som man ser sina gamla vänner inspireras av andra människor, och förändras.

Kan man förändras så mycket att man tillslut inte passar tillsammans, trots att man tidigare var som en och samma person? Jag vet, och kanske vill jag inte heller veta svaret. Det är kanske inte meningen, det är kanske bara så livet är. och man måste lära sig att acceptera det.





Jag förstår om ni orkar läsa mitt överseriösa inlägg, men jag mår ganska bra! Det är vår, och jag får min dagliga dos av solenergi.

underbarpåsk

Jag har myst med mina bästa vänner


Jag har umgåtts med min bästis



Jag har varit på dubbeldejt med Amanda och Aron

Jag har doppat fötterna med min älskling

Jag har varit ute på sjön

Jag har sett min kära kusins skateboars skills

Jag har fått påskägg och ätit en hel del godis

Jag har sett vackra blommor, och myst i vårsolen

Jag har sett och klappat en vild kopparorm

Jag har haft pusskalas med mina fina vänner

Jag har vart på picknick med mina fina vänner

Jag har ätit en himla massa god mat

I stort sett, jag har haft en väldigt bra påsk!

tack alla kära vänner som gjorde den så bra.

Och så har jag saknat min kära klass också!

puss!

Veckorna rinner som sand

Jag och min goda vän magdalena har som jag kanske har nämt tidigare, bestämt att vi ska ses varenda måndag. och mysa,prata sova över och bara umgås.
Åh jag blir lite varm i kroppen när jag tänkte på det, och längtar lite extra tills nästa måndag.
Jag kom på att varje måndag vi ses, är det en vecka närmare sommaren sen vi sågs sist.
När jag upptäckte det vart jag alldeles lycklig!
I ungefär tre minuter, tills jag började tänka i banor som men då är det ju samtidigt en vecka närmare hösten, en vecka närmare vintern, en vecka närmare tills studenten, en vecka närmare döden...

Ibland är det bara korkat att tänka för mycket, ska jag behöva vara ledsen vid dagens slut för att jag är en dag närmare döden än vad jag var när jag vaknade.
Nja det är egentligen ganska onödigt, eftersom det är något jag inte kan rå på.
Det enda positiva med tanken, är att man blir lite mer mån om att fånga dagen, och ta vara på sin tid. Men trots det så tror jag inte att det är nyttigt att gå och oroa sig över döden, under den tiden som är menad till livet.

Egentligen är jag nog väldigt rädd för döden, jag hatar att prata om den, jag får alltid en tung klump i magen, och känsla av att jag är så otroligt liten och opåverkande i det hela stora. Jag är rädd för att allt ska ta slut. Jag är rädd för att bli ensam, jag är rädd för att försvinna, rädd för att inte finnas mer...

Men snart ska jag lätta upp stämmningen och ladda upp mysigpåskbilder över hur mitt lov har varit
Puss!

skrivkramp

Som ni kanske har märkt, har jag på senaste tiden inte skrivit speciellt mycket.
Och när jag väl har skrivit har det varken varit intressant eller speciellt bra skrivet.
Varför vet jag inte riktigt, det är något jag inte riktigt kan sätta fingret på.
Jag tror att jag har drabbats av något som man brukar kalla för skrivkramp.
Orden flödar inte på samma sätt som de brukar göra, jag brukar skriva utan att tänka på det, och vips så har jag skrivit ett helt inlägg. Den senaste tiden har jag suttit länge länge och försökt trycka fram något vettigt. Trots det så blev det inget vettigt skrivet i alla fall.

Men det är nog så jag fungerar, när jag skriver något som jag själv tycker är intressant, när jag har något viktigt jag vill framföra, när jag bara vill tömma mitt hjärta. Ja då är det inga som helst problem med att skriva.
Det är när jag jag känner sådär, oj jag ahri nte bloggat på en vecka, kanske borde jag blogga lite nu. Nja då blir det oftast något halvdant om vad jag har gjort under dagen.
Vilket varken är kul att läsa eller skriva.

Anledningen till min akuta skrivkramp vet jag faktiskt inte, jag tror att det är lite mycket i livet just nu. Jag har så fullt upp med att leva, att jag inte tar mig den tiden att fundera över saker så som jag brukar.

Inte vart det något vettigt skrivet nu heller, men nu vet ni i alla fall varför!

håll ut kära läsare, jag måste nog bara inspireras lite.

hejochhå

Hej!


Nu har jag inte skrivit på några dagar, har haft fullt upp med att leva livet.
Jag har Repat klättermus, ätit kinamat, njutit i solskenet och sovit.
Underbart att lovet äntligen är här.

Idag ska jag bege mig till mina kära vännina Magdalena. Vi har inte setts på evigheter. Men det är något visst med äkta vänskap, den rostar aldrig.Ni vet hur man kan har varit ifrån varandra flera månader, och sen känns det ändå lika bra som vanligt när man träffas igen. Det är förmodligen äkta vänskap.





För er som trodde att detta skulle bli ett intressant inlägg är jag ledsna att göra er besvikna, för jag har dessvärre inget speciellt på hjärtat att dela med mig av.
Men jag mår bra, och det är vår! (förlåt att jag tjatar)
Nu ska jag ut och kratta löv, och göra gräsmattan vårfin.

puss