En glad sjuttonåring.
För 18 dagar sedan fyllde jag 17 år. Den 10 juli 2009 blev jag 17 år.
Kanske kan jag tacka min nyblivade ålder för mitt konstiga beteende, kanske hänger det ihop på något lustigt vänster.
För dom senaste veckorna har jag vandrat omkring som ett nervvrak.
Det krävs inte mycket för att jag ska brista ut i gråt, utan gråten den ligger och lurar där bakom ögonlocken mest hela tiden.
Samtidigt som min dumma gråt har börjat ta en alldeles för stor plats under mina ögonlock är jag världens lyckligaste. För det mesta går jag omkring med en sprudlande känsla av välbehag i magen, och ibland fylls jag även av tusentals flygande fjärilar som flyger runt,runt och runt därinne, och de får mig att vilja flyga runt,runt,runt tillsammans med dig.
Samtidigt som jag hela tiden växlar mellan glad och ledsen, växlar jag mellan stor och liten.
Ibland känner jag mig så otroligt vuxen, njaa asså inte till sättet utan mer i åldern, till sättet känner jag min fortfarande som tretton. Jag träffar tolvåringar och tänker, nej men vi är ju ungefär lika gamla, tyvärr håller det oftast bara i några få minuter innan verkligheten springer ifatt mig och påminner mig om att jag om mindre än ett år räknas som vuxen.
Kan man växa från barn till vuxen på ett år? Eller har jag bara missat själva förvandlingen?
Att vara sjutton år handlar om våta kinder, djupa skrattgropar, sand mellan tårna, ett vinglas i handen, lekande tungor, en orolig mage, skrapsår på knäna , längtan efter en extra barndom och sömnlösa nätter.
