Först kanske jag borde börja med att min julafton var helt underbart mysig för det var den verkligen, sådär helt perfekt. Likaså var juldagen.
Men det är inte det jag ska skriva om nu, utan nu har jag fetaste beslutångesten.
Det är nämligen såhär, som ni kanske redan vet så går jag ju estet dans i tranås, och jag har verkligen trivits hur bra som helst, för jag tycker jätte mycket om att dansa och jag har träffat helt underbar människor. Men nu på senaste tiden har det gått upp för mig att jag verkligen älskar att spela teater, att få agera och stå på sceenen osv. Det har liksom krupit fram sakta men säkert att jag verkligen stormtrivs med att spela teater.
Samtidigt som jag har blivit mer och mer övertygad om teatern har dansen bleknat lite, visst jag älskar verkligen att dansa det är underbart, men det har nu blivit klart för mig att vissa dansstilar verkligen inte passar mig och mina intressen, och de dansstilarna måste man dansa i alla fall.
Idag blev det extra tydligt för mig att teater verkligen är något jag tycker är otroligt kul, ni förstår i våran släkt leker vi väldigt mycket är man 17 kusiner mellan åldrarna 1-20 år blir det nog lätt så. Idag slutade det med att vi lekte en lek som påminner lite om saker vi brukar göra på teater lektionerna, det var såhär att två stycken jobbade i en film affär och resten vara kunder som kom och gick, och så skulle man då vara olika kunder, ibland blev man en virrig tant och ibland en tonårsmor, rollerna blev väldigt varierande men det var fantastiskt roligt.
Och mitt bland alla virriga tanter och tuggummi tuggande fjortistjejer slog det mig att jag verkligen älskade att gå in i olika roller och bara låtsas att jag var någon helt annan ,att känna den andra personens känslor och uttryck.
Antagligen kommer jag aldrig våga byta till teater eftersom jag är en fegis, men samtidigt så vill jag. Usch jag hara sådan beslutsångest kan inte bara någon komma och bestämma åt mig, någon som vet vad som är bäst för mig och vad som passar mig bäst.
snäääällla hjäälp mig.
HAHA vad patetisk jag är.
Nu ska jag gå och kolla på bästa serien house <3
puss mina vänner
torsdag 25 december 2008
onsdag 24 december 2008
GOD JUL
Hej jag tänker inte sitta och skriva något jätte långt inlägg nu eftersom det faktikt är julafton,
men tänkte att jag skulle hinna med några rader iallafall.
Åh egentligen finns det så många känsloladdade ämnen som jag vill skriva om just nu, skriva långa och flödande texter tills man har fått ur sig allt, men jag ska spara på det, eftersom det idag faktiskt är julafton, så det får bli en liten julhälsning istället.
Förresten nu slog det mig precis varför vi firar jul, jesu födelse, jisses det tänker jag på allt för sällan, numera tänker jag mer på jultomten och mat när det kommer till julen. Kanske borde jag ägna Jesus en tanke idag, eftersom det då faktiskt är hans födelsedag idag.
Det snöar på Jesus födesedag och jag är lycklig.
Idag tänker jag äta en massa god mat och öppna en massa paket för att fira min vän jesus.
Eller vän och vän, jag känner inte Jesus men eftersom han var en sådan god man, så är jag gansak övertydag om att han och jag skulle komma bra överens. Men nu ska jag inte pladdra på en massa Jesus. Nej jag vill faktiskt sända ut ett litet budskap med den här texten. Så allihopa :
Idag är det julafton, se till att göra dena dagen till en dag att minnas. Sätt någon annan i första hand än dig själv, va lite extra snäll, och du ska se att du kommer att få så mycket tillbaka och att hela dagen på så sätt kommer bli mycket mysigare och roligare. Tro mig det är hur kul som helst att vara snäll, för man känner sig så.. ja god på något sätt.
Nu ska jag äta risgrynsgröt och kättebullemacka med min familj och mysa riktigt mycket, men till alla fina där ute GOD JUL!
men tänkte att jag skulle hinna med några rader iallafall.
Åh egentligen finns det så många känsloladdade ämnen som jag vill skriva om just nu, skriva långa och flödande texter tills man har fått ur sig allt, men jag ska spara på det, eftersom det idag faktiskt är julafton, så det får bli en liten julhälsning istället.
Förresten nu slog det mig precis varför vi firar jul, jesu födelse, jisses det tänker jag på allt för sällan, numera tänker jag mer på jultomten och mat när det kommer till julen. Kanske borde jag ägna Jesus en tanke idag, eftersom det då faktiskt är hans födelsedag idag.
Det snöar på Jesus födesedag och jag är lycklig.
Idag tänker jag äta en massa god mat och öppna en massa paket för att fira min vän jesus.
Eller vän och vän, jag känner inte Jesus men eftersom han var en sådan god man, så är jag gansak övertydag om att han och jag skulle komma bra överens. Men nu ska jag inte pladdra på en massa Jesus. Nej jag vill faktiskt sända ut ett litet budskap med den här texten. Så allihopa :
Idag är det julafton, se till att göra dena dagen till en dag att minnas. Sätt någon annan i första hand än dig själv, va lite extra snäll, och du ska se att du kommer att få så mycket tillbaka och att hela dagen på så sätt kommer bli mycket mysigare och roligare. Tro mig det är hur kul som helst att vara snäll, för man känner sig så.. ja god på något sätt.
Nu ska jag äta risgrynsgröt och kättebullemacka med min familj och mysa riktigt mycket, men till alla fina där ute GOD JUL!
tisdag 23 december 2008
i juletid
Åh nu sitter jag äntligen här och skriver ett inlägg.
Och nu är dagen före doppardagen.
Jag måste erkänna att jag är lite pirrig, när det kommer till julafton blir jag som barn på nytt varje år. Kan inte somna om kvällen och vaknar alltid runt fem på morgonen och kan inte somna om. Det är något speciellt i luften, allting luktar annorluna på juldagsmorgonen.
När man går upp sådär tidigt, allt är så tyst, granen står där i din vrå och lyser, åh den är alltid så vacker, och så luktar det barr, blandat med knäck och julkola.
Gud jag blir nostalgisk när jag ska skriva om julen, jag bara älskar det.
Nu under de senaste dagarna när jag har handlat julklappar, har jag kommit fram till att jag verkligen älskar att ge bort saker, jag mår verkligen bra av det. Att få känna mig sådär riktigt snäll, att se hur männsikor bara lyser upp när de öppnar paketen, att gå i evigheter och försöka lista ut någon present som passar perfekt till personen. Jag vet inte varför jag har en sådan kärlek till att ge saker, kanske är det för att jag älskar att se männsikor bli glada, och att jag älskar att känna mig behövd och snäll.
Fast egentligen så handlar ju inte julen bara om att ge och få en massa saker, utan egentligen är det mysigaste med julen att bara få vara med de man älskar, umgås och bry sig lite extra om varandra. Vara lite extra snälla. Och det är nog just därför jag älskar julen, för det är en sådan annorlunda stämmning, ingen tjaffs och bråk då inte, utan alla är så snälla och vänliga och bara älskar varandra.
Förresten jag älskar min bästavän LisaÅkesson och jag hoppas att hon får en underbar jul.
Sen älskar jag också min pojkvän Simon,
Es1, hela min släkt och familj och självklart alla andra vänner också, och jag hoppas att alla får en bra och mysig jul, för det tänker jag ha.
Nu ska jag klä julgranen medm in familj, kanske skriver jag något vettigare senare
puss.
Och nu är dagen före doppardagen.
Jag måste erkänna att jag är lite pirrig, när det kommer till julafton blir jag som barn på nytt varje år. Kan inte somna om kvällen och vaknar alltid runt fem på morgonen och kan inte somna om. Det är något speciellt i luften, allting luktar annorluna på juldagsmorgonen.
När man går upp sådär tidigt, allt är så tyst, granen står där i din vrå och lyser, åh den är alltid så vacker, och så luktar det barr, blandat med knäck och julkola.
Gud jag blir nostalgisk när jag ska skriva om julen, jag bara älskar det.
Nu under de senaste dagarna när jag har handlat julklappar, har jag kommit fram till att jag verkligen älskar att ge bort saker, jag mår verkligen bra av det. Att få känna mig sådär riktigt snäll, att se hur männsikor bara lyser upp när de öppnar paketen, att gå i evigheter och försöka lista ut någon present som passar perfekt till personen. Jag vet inte varför jag har en sådan kärlek till att ge saker, kanske är det för att jag älskar att se männsikor bli glada, och att jag älskar att känna mig behövd och snäll.
Fast egentligen så handlar ju inte julen bara om att ge och få en massa saker, utan egentligen är det mysigaste med julen att bara få vara med de man älskar, umgås och bry sig lite extra om varandra. Vara lite extra snälla. Och det är nog just därför jag älskar julen, för det är en sådan annorlunda stämmning, ingen tjaffs och bråk då inte, utan alla är så snälla och vänliga och bara älskar varandra.
Förresten jag älskar min bästavän LisaÅkesson och jag hoppas att hon får en underbar jul.
Sen älskar jag också min pojkvän Simon,
Es1, hela min släkt och familj och självklart alla andra vänner också, och jag hoppas att alla får en bra och mysig jul, för det tänker jag ha.
Nu ska jag klä julgranen medm in familj, kanske skriver jag något vettigare senare
puss.
måndag 15 december 2008
som i en annan värld
När jag steg ut ur planten möttes jag inte bara av en helt annorlunda fuktigare, varmare och tyngre luft, utan även av ett lanskap som påminde om en öken. Ingenstanns såg jag några träd. Jag var framme i Afrika det var ingen tvekan om saken.'
Allt kändes så otroligt främmande, trots att jag har rest en hel del, iofs mesta dels i europa länder som grekland,italien,kroatien, turkiet m.m Men jag har också varit i både thailand och på Mauritsius. Trots det så var det här som sagt helt annorlunda.
Precis innan vi steg på bussen som skulle ta oss till hotellet, ( det var en väldigt skabbig liten buss, man kände precis vilka stenar man körde över) så kröp det omkring en liten liten undernärd hundvalp utan svans, och med ens när jag kommit underfund med att hundvaplen var så smal, såg jag att den inte var ensam om att vara undernärd utan alla de pojkarna eller unga männen som hjälpte till men packningen var otroligt smala. Det var då det slog mig, att hit åker jag på semster för att jag vill unna mig lite extra, och på samma ställer bor människor som knappt har råd med mat för dagen
Känslan blev starkare ju längre jag vistades där, inne i stan fanns det en massa slumområden. Det kändes precis som att jag var med i en domkumäntär film om hur fattigt det är i afrika eller ngt. Jag kunde inte sluta fascineras, det var en helt annorlunda livsstil, det var inte bara ett annorlunda land. Utan man levde helt annorlunda där. Det var en sådan stor konstrast till rika fina Sverige. Och dessa männsikor, det är ju otroligt, trots denna fattigdom som råder där, så var de flesta männsikorna hur trevliga som helst. De var glada, lekte på gatorna, de vuxna skojade med oss och log med sina stora vänliga läppar. Nej där var inga torra svennar, utan de kändes mer äkta på något sätt.
Jag ville bara ta hem vartenda barn jag såg, ta hand om dem och ge dem ett liv de inte skulle kunna få på det där stället
.
Det finns en anledning till att just kapverde är så fattigt, det är inte så att Sverige på något sätt har förtjänat sin rikedom mer utan anledningen till att kap verde är så fattigt är att de inte har något eget vatten på öarna, de har heller inger kött, de har inget de kan exportera, utan importerar bara. På så sätt är själva regeringen fattig, och det finns inte speciellt mycket att livnära sig på där nu, utan de flesta försöker satsa på turismen.
Det hände en nästan magisk sak under min vistelse i Afrika. Vi lärde känna en Afrikan, han hette Michael. I början var han faktiskt ganska jobbig, tjatade som alla andra om att vi skulle köpa en massa träfigurer i hans affär. Men dagarna gick, och våra disskusioner, med den här killen blev allt seriösare. Vi bjöd honom på middag, hälsade på i hans hem och spelade spel. Lärde känna honom ungefär så bra som det går att lära känna en människa på en vecka
.
Han började iaf berätta om hans familj, hans bakgrund. Han var född i Senigall, där hans mamma och syster fortfarande bodde kvar. Hans mamma var dessutom sjuk, och hans uppgift var att skicka en viss summa pengar till mamman och systern varje månad, precis som hans pappa fast hans pappa jobbade i Italien och skickade pengar till dem. Han var alltså där helt utan familj, jobbade i en liten afrikansk souverniraffär, och sålde träfigurer varje dag, fick ropa och tjata på turister. Det var hemskt att se hur hans ansiktuttryck förrändrades när han pratade om det, hur man kunde se att tårarna brände där innanför. Han berättade sedan att nej han ville inte bo där, det var inte hans öde, han ville jobba på riktigt, kunna på i en ordenligt lägenhet, skaffa familj och sånt där. Han ville komma till Sverige.
Och det finns nog ingen som min mamma, vi började prata om adoption, fast han var faktiskt tjugo år så vi kom fram till att det nog skulle bli ganska krångligt. Men iaf så kom vi fram till att vi ska försöka göra allt som vi kan för att hjälpa honom att komma till Sverige. Att hjälpa honom att få en chans till ett rättvist liv, ett liv som vi i vårat land tar förgivet, ett liv som för honom är väldigt främmande.
På något sätt har den här resan förändrat mitt liv, den har öppnat mina ögonon ännu mer och jag som trodde att de redan stod på vidgavel. Jag har kommit fram till att det är en sak att se fattigdom och människorna som lever på sådanna härställen på tv, men en helt annan sak att uppleva det i verkligheten. Och jag skulle inte tveka en sekund på att åka tillbaks.
Den här resan har fått mig att bli lite mer säker på att jag vill åka ett år till afrika, och jobba som volantär och lära mig dansa afrikansk dans.
Allt kändes så otroligt främmande, trots att jag har rest en hel del, iofs mesta dels i europa länder som grekland,italien,kroatien, turkiet m.m Men jag har också varit i både thailand och på Mauritsius. Trots det så var det här som sagt helt annorlunda.
Precis innan vi steg på bussen som skulle ta oss till hotellet, ( det var en väldigt skabbig liten buss, man kände precis vilka stenar man körde över) så kröp det omkring en liten liten undernärd hundvalp utan svans, och med ens när jag kommit underfund med att hundvaplen var så smal, såg jag att den inte var ensam om att vara undernärd utan alla de pojkarna eller unga männen som hjälpte till men packningen var otroligt smala. Det var då det slog mig, att hit åker jag på semster för att jag vill unna mig lite extra, och på samma ställer bor människor som knappt har råd med mat för dagen
Känslan blev starkare ju längre jag vistades där, inne i stan fanns det en massa slumområden. Det kändes precis som att jag var med i en domkumäntär film om hur fattigt det är i afrika eller ngt. Jag kunde inte sluta fascineras, det var en helt annorlunda livsstil, det var inte bara ett annorlunda land. Utan man levde helt annorlunda där. Det var en sådan stor konstrast till rika fina Sverige. Och dessa männsikor, det är ju otroligt, trots denna fattigdom som råder där, så var de flesta männsikorna hur trevliga som helst. De var glada, lekte på gatorna, de vuxna skojade med oss och log med sina stora vänliga läppar. Nej där var inga torra svennar, utan de kändes mer äkta på något sätt.
Jag ville bara ta hem vartenda barn jag såg, ta hand om dem och ge dem ett liv de inte skulle kunna få på det där stället
.
Det finns en anledning till att just kapverde är så fattigt, det är inte så att Sverige på något sätt har förtjänat sin rikedom mer utan anledningen till att kap verde är så fattigt är att de inte har något eget vatten på öarna, de har heller inger kött, de har inget de kan exportera, utan importerar bara. På så sätt är själva regeringen fattig, och det finns inte speciellt mycket att livnära sig på där nu, utan de flesta försöker satsa på turismen.
Det hände en nästan magisk sak under min vistelse i Afrika. Vi lärde känna en Afrikan, han hette Michael. I början var han faktiskt ganska jobbig, tjatade som alla andra om att vi skulle köpa en massa träfigurer i hans affär. Men dagarna gick, och våra disskusioner, med den här killen blev allt seriösare. Vi bjöd honom på middag, hälsade på i hans hem och spelade spel. Lärde känna honom ungefär så bra som det går att lära känna en människa på en vecka
.
Han började iaf berätta om hans familj, hans bakgrund. Han var född i Senigall, där hans mamma och syster fortfarande bodde kvar. Hans mamma var dessutom sjuk, och hans uppgift var att skicka en viss summa pengar till mamman och systern varje månad, precis som hans pappa fast hans pappa jobbade i Italien och skickade pengar till dem. Han var alltså där helt utan familj, jobbade i en liten afrikansk souverniraffär, och sålde träfigurer varje dag, fick ropa och tjata på turister. Det var hemskt att se hur hans ansiktuttryck förrändrades när han pratade om det, hur man kunde se att tårarna brände där innanför. Han berättade sedan att nej han ville inte bo där, det var inte hans öde, han ville jobba på riktigt, kunna på i en ordenligt lägenhet, skaffa familj och sånt där. Han ville komma till Sverige.
Och det finns nog ingen som min mamma, vi började prata om adoption, fast han var faktiskt tjugo år så vi kom fram till att det nog skulle bli ganska krångligt. Men iaf så kom vi fram till att vi ska försöka göra allt som vi kan för att hjälpa honom att komma till Sverige. Att hjälpa honom att få en chans till ett rättvist liv, ett liv som vi i vårat land tar förgivet, ett liv som för honom är väldigt främmande.
På något sätt har den här resan förändrat mitt liv, den har öppnat mina ögonon ännu mer och jag som trodde att de redan stod på vidgavel. Jag har kommit fram till att det är en sak att se fattigdom och människorna som lever på sådanna härställen på tv, men en helt annan sak att uppleva det i verkligheten. Och jag skulle inte tveka en sekund på att åka tillbaks.
Den här resan har fått mig att bli lite mer säker på att jag vill åka ett år till afrika, och jobba som volantär och lära mig dansa afrikansk dans.
livet snurrar vidare men jag står still
Nu har jag kommit hem, har varit hemma i fyra dagar. Jag hade lovat mig själv att skriva ett blogg inlägg om allt jag upplevt där borta i Afrika. Men mitt liv har snurrat så fort på senaste tiden lucia,julshow, fest m.m Jag har inte ännu haft någon tid för mig själv då jag hunnit sätta min ner framför datorn och bara skriva allt jag kännt för. Och samtidigt som som tiden har gått sen jag kom hem har det hänt flera saker som jag känner så mycket för som jag skulle behöva skriva av mig om, men om jag skulle skriva allt här, antar jag ingen ändå skulle läsa alla mina meningslösa tankar. Antaligen skulle inte ens mina bästa vänner läsa bara för att bara snälla. Mina tankar skulle bara ligga där på bloggen och bli gamla och dammiga och oförstådda.
Fast jag ska skriva snart ska jag skriva, om inte för alla er oläsare så för min egen skull.
Fast jag ska skriva snart ska jag skriva, om inte för alla er oläsare så för min egen skull.
söndag 14 december 2008
onsdag 3 december 2008
wihooo im goning to night
Åh inatt åker jag, eller om tre timmar:o
och jag ska ta med mig en skrivbok, eller ett anteckningsblock.
Ska försöka skriva lite dagbok igen, det är så fruktansvärt kul att läsa efter några år.
Sen tänkte jag också skriva smarta citat jag hör om livet, inspirerad av min kompis JennY som är väldigt smart tycker jag.
Åh allt är sååååå bra nu. (peppar,peppar ta i....)
Orkar inte skriva just ska pussa på min pojkvän,pappa och syster innan jag far iväg.
LISA GLÖM FÖR ALL DEL INTE KOLLA I KALENDERN NÄR JAG ÄR BORTA PUSSS(som carola brukar säga hih)
och jag ska ta med mig en skrivbok, eller ett anteckningsblock.
Ska försöka skriva lite dagbok igen, det är så fruktansvärt kul att läsa efter några år.
Sen tänkte jag också skriva smarta citat jag hör om livet, inspirerad av min kompis JennY som är väldigt smart tycker jag.
Åh allt är sååååå bra nu. (peppar,peppar ta i....)
Orkar inte skriva just ska pussa på min pojkvän,pappa och syster innan jag far iväg.
LISA GLÖM FÖR ALL DEL INTE KOLLA I KALENDERN NÄR JAG ÄR BORTA PUSSS(som carola brukar säga hih)
tisdag 2 december 2008
HAPPY HAPPY HAPPY
jag börjar bli lite för överseriös, djup och dyster på min blogg.
Så nu tänkte jag skriva lite gladare för jag är vaäldigt glad just nu.
HAHA faktum är att jag faktiskt sitter på toaletten med datorn och skriver det är inlägget. Hmm lite nördigt?
Men iallafall imorgon natt åker jag utomlands, och jag är HAPPY, för jag blir skoltrött så lätt och detta ska bli så väldans skönt.
Dessutom så åt jag en massa chokladfingrar förrut. (a) Godaste på länge faktiskt.
Sen så blidde jag ännu mer glad idag, för det blir antagligen stor stor nyårsfest, fatta kul.
Och så har jag världens mysigaste klass och ja allt går ganska bra just nu.
Maja var bäst och hjälpte mig med mina dikter så nu ska jag få in fula tal i min hjärna och sen packa
puuuuuuuussss på livet.
hoppas att jag inte krashcar påväg till kap verde. :(
Så nu tänkte jag skriva lite gladare för jag är vaäldigt glad just nu.
HAHA faktum är att jag faktiskt sitter på toaletten med datorn och skriver det är inlägget. Hmm lite nördigt?
Men iallafall imorgon natt åker jag utomlands, och jag är HAPPY, för jag blir skoltrött så lätt och detta ska bli så väldans skönt.
Dessutom så åt jag en massa chokladfingrar förrut. (a) Godaste på länge faktiskt.
Sen så blidde jag ännu mer glad idag, för det blir antagligen stor stor nyårsfest, fatta kul.
Och så har jag världens mysigaste klass och ja allt går ganska bra just nu.
Maja var bäst och hjälpte mig med mina dikter så nu ska jag få in fula tal i min hjärna och sen packa
puuuuuuuussss på livet.
hoppas att jag inte krashcar påväg till kap verde. :(
måndag 1 december 2008
jag bloggar.
Den senaste tiden i mitt liv, har jag blivit påmind av döden och sjukdomar som ofta kan leda till döden. Mycket handlar om vad folk i min omgvining har råkat ut för och deras historia.
Allt detta tjat om döden får mig att tänka på dig. Allt som hände för nästan två år.
För alltid när jag tänker tillbaka på mitt liv som har varit, är det denna händelsen som alltid får tårarna att bränna under ögonlocken som mest.
De flesta som känner mig börjar nog förstå vad jag pratar om nu, men inte alla.
Allt kändes så overkligt under den perioden, att än människa som innan levt bara skulle dö, försvinna bort, inte finnas mer? Det gick inte riktigt in i mitt huvud, jag kunde inte förstå kanske ville jag inte förstå. Det kändes mest som ett stort skämt? Inte kunde henke vara död? det skulle vara så fel. Veckorna efter brukade jag plåga mig själv, sitta och läsa gammal historik, allt vi någonsin skrivit till varandra. Jag satt där framför datorn och lät tårarna sakt rulla ner för mina kinder. Om jag kunde spola tillbaka tiden, och ändrat det jag gjorde fel. Jag begick ett misstag, och jag ångrar mig. Men man lär sig av alla misstag, man gör faktiskt det. Och jag tänker inte begå det misstaget igen. Jag har lärt mig att det bara behövs lite för ett redan deprimerad person ska gå över gränsen. Jag sa saker som jag inte menade, jag förstod inte att du menade allvar, jag tog det lite som en oseriös internetflirt, jag skäms över att se det så nu. När jag läste brevet så förändrades ganska så mycket. Det fick mig att se med lite mindre oskullsfulla ögon på livet, lite klarare, lite vassare. Det fick mig att inse att jag handlar för mycket utan att tänka, det vill säga jag gör saker utan tänka efter vilka konsekvenser det kan få. men nu vet jag.
På något sätt vill jag inte att din död ska vara förgäves, ditt liv ska minsann inte få försvinna utan mening, och det har det inte heller, för du har hjälpt mig att få en klarare syn på livet. Hjälpt mig och format mig till den jag är idag.
Idag har jag en underbar pojkvän som jag kanske behandlar lite väl orättvist ibland, vi tjaffsar för ganska många småsaker, onödiga saker. Sådanna där saker som bara tar orken ur än, men det ska inte bli såmer. För jag vill inte förstöra något så fint för småskit. Det finns så mycket sötrre problem i livet, än vem man ska sova hos? För någonstanns vet jag att vi är så mycket bättre än så. Det vi har är så mycket mer värt än att smutskastas av vanliga vardagsproblem. Jag älskar dig och jag vill fortsätta med det.
Nu ska jag somna hos min bästa vän, för jag blir lycklig av henne.
puss&godnatt.
Allt detta tjat om döden får mig att tänka på dig. Allt som hände för nästan två år.
För alltid när jag tänker tillbaka på mitt liv som har varit, är det denna händelsen som alltid får tårarna att bränna under ögonlocken som mest.
De flesta som känner mig börjar nog förstå vad jag pratar om nu, men inte alla.
Allt kändes så overkligt under den perioden, att än människa som innan levt bara skulle dö, försvinna bort, inte finnas mer? Det gick inte riktigt in i mitt huvud, jag kunde inte förstå kanske ville jag inte förstå. Det kändes mest som ett stort skämt? Inte kunde henke vara död? det skulle vara så fel. Veckorna efter brukade jag plåga mig själv, sitta och läsa gammal historik, allt vi någonsin skrivit till varandra. Jag satt där framför datorn och lät tårarna sakt rulla ner för mina kinder. Om jag kunde spola tillbaka tiden, och ändrat det jag gjorde fel. Jag begick ett misstag, och jag ångrar mig. Men man lär sig av alla misstag, man gör faktiskt det. Och jag tänker inte begå det misstaget igen. Jag har lärt mig att det bara behövs lite för ett redan deprimerad person ska gå över gränsen. Jag sa saker som jag inte menade, jag förstod inte att du menade allvar, jag tog det lite som en oseriös internetflirt, jag skäms över att se det så nu. När jag läste brevet så förändrades ganska så mycket. Det fick mig att se med lite mindre oskullsfulla ögon på livet, lite klarare, lite vassare. Det fick mig att inse att jag handlar för mycket utan att tänka, det vill säga jag gör saker utan tänka efter vilka konsekvenser det kan få. men nu vet jag.
På något sätt vill jag inte att din död ska vara förgäves, ditt liv ska minsann inte få försvinna utan mening, och det har det inte heller, för du har hjälpt mig att få en klarare syn på livet. Hjälpt mig och format mig till den jag är idag.
Idag har jag en underbar pojkvän som jag kanske behandlar lite väl orättvist ibland, vi tjaffsar för ganska många småsaker, onödiga saker. Sådanna där saker som bara tar orken ur än, men det ska inte bli såmer. För jag vill inte förstöra något så fint för småskit. Det finns så mycket sötrre problem i livet, än vem man ska sova hos? För någonstanns vet jag att vi är så mycket bättre än så. Det vi har är så mycket mer värt än att smutskastas av vanliga vardagsproblem. Jag älskar dig och jag vill fortsätta med det.
Nu ska jag somna hos min bästa vän, för jag blir lycklig av henne.
puss&godnatt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
