saker som ger mig glädjebubblor i magen

* När mamma köper hem min favoritost, även att det bara är jag som tycker om den.
* Att dansa på alla sätt och vis!
* Att vara omogen tillsammans med ellinore!
* Att hålla fina pojkar i handen.
* Att bli kliad på ryggen och pillad i håret.
* Att dricka vin och bli vinglig i benen.
* Att sitta i timmar och prata med mina fina vänner.
* Att köpa en ny alldeles för dyr tröja bara för att den sitter så fint.
* Att äta pasta på restaurang.
* Att springa tills benen blir alldeles stumma.
* Att pussas tills läpparna blir alldes svullna.
* Att äta en bananasplit med tomtebloss i!

begravningen

Imorgon är det begravning, och jag har ännu inte fattat det.
Jag fasar in för den studen då jag förstår att du är död, borta, begraven. Jag är så rädd att all smärta och saknad ska springa ifatt mig imorgon bland alla människor.

Jag ska sjunga imorgon, egentligen är jag inte så förtjust i att sjunga.. Men när någon har önskat i sitt testamente att man ska sjunga så gör man det. Man säger inte att man är förkyld och att man egentligen inte vågar sjunga inför så mycket människor, utan man bara sjunger för att det är det enda rätta att göra.
Man sjunger och tränger tillbaka tårarna!Man sjunger med darrig röst för att det var så du ville ha det.

Att promenera hem sjungandes och skrattandes klockan fyra på vinrangliga ben, en sensommarnatt med en fin vän. Kan vara bland det bästa som finns.

22.20 ikväll landar jag på grekiskmark. FY VAD GÖTT!
Jag ska sola, bada, äta godis, dricka drinkar med paraply, äta pasta carbonara, dansa tills fötterna värker, ligga uppe hela nätterna och prata med olivia, sova över på linnéas hotellrum, leva loppan!

jag var lite kär!

Jag var kär i honom.
Ni vet sådär kär så man blir alldeles nervös och osäker för att man så gärna vill att han ska tycka om än. Sådär kär att man skäms lite för det, sådär kär så man ljuger och säger att man inte alls vet om man är kär bara för att han sa att han inte visste och man vill inte vara den där jobbiga, sårbara tjejen som bara är kär i hela tiden.

Sådär kär så att man tio minuter efter att man träffade honom, och han berättade att han inte var kär i än, ligger på vardagsrumsgolvet med grumliga ögon och inte ens orkar resa sig. Man bara ligger där och gråter tills kroppen inte orkar gråta längre.
Man bara ligger där tills en fin syster tar ens hand, leder än in till sovrummet, stoppar om än, fixar te och torkar ens tårar.