lördag 3 januari 2009

Det här med falska människor är något jag har funderat ganska mycket på.
Hur Samma person som kommer fram på stan och säger något i stil med: Åh vad fin du är i håret, du är så söt osv. Sedan går till sina egna kompisar och snackar om hur misslyckad min frisyr hade blivit just idag, eller hur omatchande mina kläder var, hur stor näsa jag hade osv.
Sådanna saker förstår jag mig inte riktigt på, inte nog men oftast så känner jag inte ens personen som snackar så mycket skit om mig, speciellt bra.
Jag påstår inte att jag aldrig har varit falsk emot någon för det har jag dessvärre varit, men jag slutar aldrig att förvånas över hur extremt falska vissa människor visar sig vara. Frågan är bara varför? Om man ogillar någon väldigt mycket vore väl det mest självklara att vara ignorera personen, strunta i den. Och om man nu tycker att någon är väldigt söt, och hade en fin frisyr idag, varför inte bara säga det och sen låta det va. Strunta i att försäkra sina kompisar om att hon har minsann en himla massa fel också.

Nu hinner jag inte skriva mer, så detta får bli ett ofärdigt inlägg, men jag blir inte olyckligare för det och förhoppningsvis inte ni heller.
PUSS

Inga kommentarer: