Huvudvärk och förvirring.

En svartvitbild passar bra dagen till ära,
då vädret har varit förskräckligt.


Regnet riktigt öste ner, och man kunde höra hur de stora tunga vattendropparna slog mot glasrutan, innan jag sekunden senare slog på bilsteron på högsta volym och lät kroppen slungas in i ett nytt annorlunda ljud, musik.

Först njöt jag, jag lutade mig tillbaka i den mjuka bilstolen och kände hur alla mina små blonda hårstrån på armarna reste sig. Musiken fyllde hela bilen och jag sjöng automatiskt med i varenda ord som Håkan rasplade ur sig.
Jag sjöng och sjöng, och kände undertiden hur jag för varje ord kände mig lite lyckligare, lite lättare.

Håkan sjöng ur sig ord för ord, mening för mening, och tillslut var hela låten slut. När musiken långsamt dämpades insåg jag hur mycket jag verkligen tyckte om musik. Men man ska inte tänka för mycket på saker och ting, för ju mer jag tänkte insåg jag att det fanns alldeles för mycket bra musik än vad man hinner med att lyssna på.
Om jag kunde skulle jag lyssna på allt mest hela tiden, Håkan hellström, Lars Winnerbäck, Lasse Lindh, Ane Bruhn, Beyonce, Melissa Horn, eskobar osv listan kan göras lång.
Men livet springer än förbi, och istället för att bara lägga tid på sådant man älskar och mår bra av, gör man allt som är nödvändigt, alla måsten.
Om någon har några bra btips om hur jag skulle kunna få in mer musik i min vardag är jag evigt tacksam.