idasvenberg

Varför gör det så ont att bråka med någon man älskar?
Eller nej det behöver inte ens vara ett bråk för att det ska göra ont, ett litet ynkligt tjaffs om något oviktigt kan räcka för att det ska kännas som en trubbig kniv försöker tränga sig in i magen.

Varför är jag då så dum?
Så dum att jag gång på gång säger fel saker, stör mig på fel saker, orsakar onödiga tjaffs?
Jag får ont i magen, vill inget hellre än att slänga mig på luren för att be om ursäkt tio gånger om. Men stoltheten stoppar mig, det är något som gör att fingrarna inte riktigt vill slå ditt telefonnummer.

En del av mig hoppas att du ska slå mitt telefonummer, be om ursäkt och säga att du älskar mig, trots att det var jag som reagerade fel. Eller var det så?

Varför ska alltid just jag behöva vika för min stolthet och ringa dig, innan du ringer mig.
Varför kan du inte bara ringa när jag vill att du ska ringa? Varför kan du inte läsa mina tankar och förstå att jag mest av allt skulle vilja att du ringde precis just nu.