Hästarna stod ute i hagen och betade av det frodiga grästen, medan korna och de nyfödda kalvarna befann sig inne i ladgården där de stod och romade efter mat. Katterna låg och halvsov i solen på altanen. Rättare sagt allt var precis som vanligt.
Det är något visst med att komma ut på landet, det är något med luften. Den är friskare på något sätt, och alla lukter. Det luktar alla möjliga djur, djuravföring blandat med blommor och gräs. Det måste vara bland den bästa lukten som finns.
Samtidigt som det är något visst med att träffa sina närmsta vänner, det är som... balsam för själen.
Att för en kväll vara med en av dem man tycker mest om av allt. Att skratta, prata skrika hysteriskt, halvsova och trycka i sig mat och bara vara sig själv helt fullt ut.
När jag vaknade tidigt på lördagsmorgonen, hade jag ett leende på läpparna, och trots att klockan bara var halvsju var kroppen lättare än någonsin.
min kära vännina
en söt kalv
en bamse(ko)kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar