kläääning och bekymmer

På tal om ingenting så har Jag har rotat fram min söta sommarklänning ur garderoben!


Livet vänder och vrider, livet lever sitt egna liv.
Kan man uttrycka dig så?
Antagligen inte, men det kan inte hjälpas. För det är just så jag känner precis nu.

Sakta men säkert känner jag hur allt förändras.
Hur stämmningen inte längre är den samma som den en gång var.
Ibland önskar man att man kunde stanna upp allting. Så att inget förändrades, så att allt bara var som vanligt för alltid. Nackdelen med det är väl iofs att då kan inget heller förändras.


Man förändras så mycket som person, lite lite förändras man nog hela tiden. Lär sig se på livet från andra synvinklar, än vad man innan gjorde.

Man träffar människor som får än att öppna ögonen och se. Man träffar nya människor som man inspireras av, som sakta men säkert för än att förändras.
Samtidigt som man ser sina gamla vänner inspireras av andra människor, och förändras.

Kan man förändras så mycket att man tillslut inte passar tillsammans, trots att man tidigare var som en och samma person? Jag vet, och kanske vill jag inte heller veta svaret. Det är kanske inte meningen, det är kanske bara så livet är. och man måste lära sig att acceptera det.





Jag förstår om ni orkar läsa mitt överseriösa inlägg, men jag mår ganska bra! Det är vår, och jag får min dagliga dos av solenergi.