morgontrött

klockan är nu sju minuter i tio, och jag sitter här framför datorn och gnuggar bort den sista sömnen ur ögonen. Jag sov hos majse inatt, underbart tycker jag, förutom att jag är ungefär sämst på att gå upp morgonen. Jag borde plugga men först vill jag skriva, för det känns så skönt när fingrarna trycker mot tangenterna.
Jag har tänkt lite på senaste tiden att jag har så otroligt svårt för människor som tycker synd om sig själva. Tex. har jag innan haft svårt för peyton i one tree hill. (fint exempel javissst) men iaf såhar jag så svårt för sådanna personer, som aldrig kan vara nöjda. Alltid dra ner stämningen lite, för visst äre så synd om dom, och visst har dom så svårt, och visst är deras problem så mycket störra än alla andras.
och med detta inlägg menar jag inte att man inte får må dåligt, och inte vara ledsen, för jag vet att nästan alla tycker synd om sig själva ibland. Sånt jag stör mig på är mer när människorna som är så ledsna alltid vill att allting ska kretse kring dem, att de alltid ska vara i centrum, och vill att andra ska tycka synd om dem.
Nu tänker du säkert, gud vad taskig hon är, får man inte ens må dåligt ibland och visa det?
och jo det tycker jag verkligen, jag är för att man ska visa vad man känner, och inte stänga ngt inom sig, men ibland kan det gå överstyr.
När människorna inte kan vara glada för någon annans skull, för om jag är lycklig och glad, ska jag behöva känna skuldkänslor för att den andra personen är ledsen. För att den andra personen inte kan vara glad för min skull, men jag ska visa medkänsla för den andra personen.
Jag tycker att man ska få kunna vara lycklig utan dåligt samvete.