nersmutsad kärlek?

Jag har aldrig riktigt kännt mig som förhållandetypen, har alltid kännt att jag är en såndär äkta singeltjej, som bara älskar att bara ha mig själv att tänka på. Bara älskar att gå på fester och bli flörtad med, och bara älska att ha ett enkelt liv. Jag tänkte alltid, jag kommer nog aldrig få någon pojkvän, och det var klart att jag tyckte att det kändes mysigt med pojkvän och sådär men det var aldrig något som riktigt orade mig. Utan jag njöt nog mest av att kunna flörta runt och bara göra som jag kände för.

Nu borde jag kanske vara helt förändrad, bara njuta av att vara i ett förhållande, bli tjock och ful och skita i hur jag ser ut eller allt annat som en del tror att man kan bara för man är kär, och är älskad tillbaka. Tyvärr kan jag inte hålla med om det. Kanske är det så för vissa. Men jag är nog inte riktigt som vissa, för mig så är det nästan tvärtom. Innan (när jag inte var i ett förhållande) då var det ett plus om jag var snygg, och perfekt. Jag hade liksom ingen att anpassa mig efter, behövde bara uppfylla mina egna behov och ingen annans. Nu när jag är i ett förhållande känner jag mer att jag ska vara den tjejen som någon tycker är snyggare än alla andra, jag ska vara den tjejen som vänder någons värld upp och ner. Oj, vilken press jag känner att jag får då, visserligen säger min pojkvän att jag är som snyggast när jag är nyvaken, i en msutsig t-shirt och ruffsigt hår. Men grejen är att det inte är hans fel, utan problemet ligger nog mera hos mig, vart jag än vänder mig så finns det hundratals snygga tjejer överallt, när jag är ensam brukar jag sitta och jämföra mig med alla dessa tjejer. Vad har jag som inte dom har? varför vill han hellre ha mig än henne, hon som är så mycket snyggare? Och detta sänker mitt redan ganska dåliga självförtroende lite till. Jag vill inte vara den tjejen som hatar alla dom snygga tjejerna som kan sno hennes pojkvän, utan då vill jag hellre vara den snygga tjejen som blir hatad men ändå inte har något att ora sig för, inte något att förlora. Många som inte är i något förhållande uppfattar nog mig som ganska otacksam, säkert många som är i ett förhållande också. Men det är sådan jag blir, det är inte något jag är stolt över. Kanske beror detta på att jag inte riktigt har förstått innerbörden av kärlek. Att när man är kär i någon så finns det bara den personen, och den är vackrast i världen trots att den har en stor finne. Kanske .kan jag inte förstå trots att jag känner så för någon, att någon annan kan känna så för mig.
Kan det bara vara så enkelt att jag inte är mogen för kärlek ?