smalhets

som jag tidigare nämt på bloggen så har jag haft problem med ätstörningar, och mat och sådant.
Men under de två senaste åren så har jag lyckats jobba mig uppifrån den graven som jag själv grävde. Jag lärde mig att ignorera mig problemet. Jag lärde mig att skjuta undan de negativa tankarna om mitt utseende, och litade istället till de människorna som sa att jag var fin som jag var, och att jag dög. Detta var en metod som jag har användt mig av fram tills idag. Den har fungerat hyffsat bra då jag ofta kan äta både godis och kakor och idag har en vikt som är helt normal. Jag har ofta fått höra av människor att jag är stark som klarar av det, och att jag var väldigt duktig osv. Fast om sanningen ska fram så är jag inte speciellt stark.

För så fort någon i min omgivning trilskas med detta problemet, dras jag direkt med ned i hålet. Jag börjar väga mig, tänka på allt jag äter och får ångest om jag inte tränar. Så antagligen så är jag inte så stark som många trodde, som även jag själv trodde. Jag önskar att jag någon kommer att kunna äta en massa godis utan att känna ångest, utan att behöva ut och springa fem kilometer dagen efter, utan att oroa sig över vikten. Ofta lyckas jag ignorera den där ångesten som ligger och gnager i magen, men ibland tränger den ändå igenom och börjar styra mitt beteende.

Just nu är det många i min närhet som har lite problem, som ofta tjatar och oroar sig, däribland jag. Samtidigt som jag bara vill skita i det, är det så jobbigt att aldrig vara nöjd, jag tänker om jag går ner fyra kilo då kanske jag blir nöjd, och kan äta onytigt ibland utan att oroa mig. Men innerst inne så vet jag nog att det inte kommer bli så, att jag antagligen skulle fortsätta se de där extrakilona på magen och låren, att jag inte skulle nöja mig i alla fall.

Därför är jag orolig för dessa människor runt omkring som säger att de bara ska gå ner några kilo, jag vill inte att samma sak ska hända dem, ändå går jag runt och är likadan. Jag förstår mig inte på mig själv.



Nu tänker jag ignorera mina onda tankar och gå ner och baka kladdkakemuffins till friluftsdagen imorgon som jag ska bjuda mina kära vänner på, jag tränade trots allt förrut!


PUSS