Klockan närmade sig åttta och jag hade fortfarande inte börjat plugga inför mitt arl-prov som jag skulle ha två dagar senare. Jag började fundera på om det var dags att ta fram kläder inför morgondagen, jag kände att imorgon då skulle jag ha på mig något fint, något personligt, något som riktigt visar vem jag är.
Jag började sakta rota i min alldeles för stökiga garderob. Lyfte på plagg efter plagg, för att se vad som låg under. Ju fler plagg jag fick upp, ju fler idéer fick jag. Jag hittade gamla kjolar, som jag inte andvänt på två tre år, jag såg framför mig hur de skulle bli som alldeles nya om jag bara ändrade några sömmar här, och några sömmar där. Ja gud vad fina de skulle bli!
Jag bestämde mig för att någon dag skulle ta tag i mina små syprojekt, så jag la kjolarna i en snygg hög brevid de gigantiska högarna av papper och gamalt godispapper. Jag blickade stolt på kjolarna, och tänkte att jag nej nu är det verkligen hög tid att börja plugga.
Jag skulle precis gå ner till den nedrevåningen och hämta mina skolböcker, mina ben hade andra planer. Iställer smög jag in i mammas och pappas rum och hämtade blanka papper och färgpennor. Jag satte mig ner på det kalla trägolvet, och började skissa. Utan att jag tänke på det ritade jag klänningar, kjolar, byxor. Ja de snyggaste kläderna jag visste. En vit sommar klänning, en alldeles underbar med röda körsbär, tight där uppe och väldigt vid ner till. Den blev min favorit. Min vita sommarklänning. Men när jag var klar fanns det även en en hög mörkgrön kjol med gula prickar, ett par randiga byxor och en svart hatt. (okej det fanns lite till, men mest liknande plagg). När jag äntligen lade ifrån mig pappret och kollade på klockan insåg jag att klockan hade blivit alldeles för mycket, och att jag var tvugnen att flyta tilbaka till verkligheten igen.
Men någon dag, när jag har hittat de perfekta tygerna, kanske tagit en sykurs eller två, då ska jag sy kläderna. Sy min fina sommarklänning!
Jag började sakta rota i min alldeles för stökiga garderob. Lyfte på plagg efter plagg, för att se vad som låg under. Ju fler plagg jag fick upp, ju fler idéer fick jag. Jag hittade gamla kjolar, som jag inte andvänt på två tre år, jag såg framför mig hur de skulle bli som alldeles nya om jag bara ändrade några sömmar här, och några sömmar där. Ja gud vad fina de skulle bli!
Jag bestämde mig för att någon dag skulle ta tag i mina små syprojekt, så jag la kjolarna i en snygg hög brevid de gigantiska högarna av papper och gamalt godispapper. Jag blickade stolt på kjolarna, och tänkte att jag nej nu är det verkligen hög tid att börja plugga.
Jag skulle precis gå ner till den nedrevåningen och hämta mina skolböcker, mina ben hade andra planer. Iställer smög jag in i mammas och pappas rum och hämtade blanka papper och färgpennor. Jag satte mig ner på det kalla trägolvet, och började skissa. Utan att jag tänke på det ritade jag klänningar, kjolar, byxor. Ja de snyggaste kläderna jag visste. En vit sommar klänning, en alldeles underbar med röda körsbär, tight där uppe och väldigt vid ner till. Den blev min favorit. Min vita sommarklänning. Men när jag var klar fanns det även en en hög mörkgrön kjol med gula prickar, ett par randiga byxor och en svart hatt. (okej det fanns lite till, men mest liknande plagg). När jag äntligen lade ifrån mig pappret och kollade på klockan insåg jag att klockan hade blivit alldeles för mycket, och att jag var tvugnen att flyta tilbaka till verkligheten igen.
Men någon dag, när jag har hittat de perfekta tygerna, kanske tagit en sykurs eller två, då ska jag sy kläderna. Sy min fina sommarklänning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar