Livets krokiga väg

På senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på hur människor kommer och går i ens liv.
De kommer en tid, då de betyder så otroligt mycket, man umgås med dem nästan varje dag. Delar allt med dem, det bra och det dåliga. För att en tid senare knappt prata med personerna, endast ett hej, då och då.

Den här processen är något som jag anser mycket jobbigt. Det är en sådan kontig känsla av tomhet som infinner sig då man träffar de personer som förrut betydde så otroligt mycket, för att i nästa sekund inse att man inte längre har något att prata om. Det känns mer jobbigt att träffa personerna än mysigt och kul, just av den anledningen att den jobbiga och pinsamma tystnaden passar på att hälsa på alldeles för ofta.

Vad är det då som gör att det är såhär? att människor kommer och passerar i ens liv? att de människor man tycker om som mest just nu, kanske inte är en del av ens liv om några år. Jag och Maja disskuterade just den frågan lite vagt imorse, påvägen till körlektionen.
Nå vad kom vi då fram till?
Jo, vi eller snarare Maja drog slutsatsen att man när man var yngre inte umgicks med personer som hade samma intressen, utan man umgicks kanske mer med dem för att man gick i samma klass, eller för att personen hade fina skor, vad vet jag.
Och det har hon nog rätt i! Hon är smart min kära vän. Men samtidigt tror jag att man kan vara hur lik en person som helst, och passa otroligt bra ihop under en viss tid. Men sedan glida isär pågrund av att man förändras så passa mycket. Man växer ifrån varandra.
Det är det jag hatar mest av allt.

Samtidigt som så många personer försvinner och bleknar ur ens liv, träffar man så otroligt många nya människor. Människor som man inspieras av, människor som man beundrar, människor som man kommer otroligt bra överens med, människor som på sätt och vis förändrar än. Jag har nu väldigt svårt att se att jag om ett par år inte skulle ha samma kontakt med dessa människor, som betyder så mycket för mig just nu.
Fast samtidigt behöver de inte försvinna ur mitt liv, på sätt och vis är det upp till mig.
Det är egentligen bara mitt eget val!


puss nu ska jag sooooooooooova"