vår så det känns

Äntligen är våren här!

När jag slog upp ögon imorse, ville dom inte riktigt vakna. De var sådär tunga att det kändes som om de vägde flera kilo var, trots att det bara är två små skinnbitar.

Men iallfall jag trotsade mina skinnbitar och bestämde mig för att gå upp i allafall,

jag och Mickis hade ju trots allt bestämt att vi skulle ut och springa innan skolan.

När jag i min ruffsiga morgonfrisyr och simons förstora tröja klev ut genom dörren, ångrade jag mig inte ens för en sekund.

Fåglarna kvittrade, solen sken och himmlen var klarblå. Inte nog med det så var luften vårigare än någonsin.
Jag vet itne varför, men av någon anledning blir jag alldeles lycklig av våren. Jag går och ler för mig själv, endast av den anledningen att det är så ljust, så varmt.

Idag är det första april och klockan är tjugo över åtta och det är vår på riktigt och jag är lycklig.
Kära vänner nu ska jag bege mig ut i morgonsolen igen för att vandra iväg till tåget, och jag är inte det minsta trött!