miss you

I fönstret står ett ljus, Det brinner sakta ned.
sakta men säkert försvinner det. Precis som du. Det lyser för dig nu, det är meningen att det ska få oss att minnas. Minnas dig och alla dina fina sidor.
Jag behöver inte bli påmind, kommer aldrig att glömma.
Ditt skratt, det som klingade som bjällror under julmånaden, dina ögon som lyste och gnistrade som ett stjärnfall i den kristallklara vinternatten.
Din kärlek som var så stor.
Att så mycket kärlek fick plats i en så liten kropp, det förvånade till och med mig.
Du ville ingen ont, du gav alla en chans. Du lärde mig att det på insidan finns något så mycket så större än vad blott ögat kan se.
Du hjälpte mig att förstå att man inte ska döma människor vid första ögonkastet.
Allt är så svårt utan dig! Varför?
Så många frågor i mitt huvud, som ingen kan svara på, allt snurrar runt runt och blandas till en stor tjock smet av ovishet.
Vill bara tillbaks till den natten då dina ögon ginstrade och ditt skratt klingade som mest.
Jag vill inte vara här, fast själv på en plats där jag varken kommer bakåt eller framåt.
Jag vill inte bearbeta sorg. Jag är inte sådan. Du är inte sådan.
Vi är inte sådanna. Vi ska vara lyckliga, lyckliga och hela. Som vi brukade vara.
Men utan dig fattas något, en del av mig försvann med dig, Ett hål i min själv, ett sårigt hål.
Så nej jag kommer inte glömma dig.