syster är som en vante värmer och är mysig

igår kom in kära syster hem, hon har varit bortrest i ungefär en vecka.
Men gud så jag hade saknat henne. Jag har kommit fram till att det är ungefär det jag gör hela tiden, saknar och längtar. Jag saknar det som har hänt och personer som jag umgåtts med, och längtar till saker i framtiden. Önskar att jag kunde leva lite mer i stunden, njuta precis nu. Jag ska bli bättre på att komma ihåg at njuta av stunden.

Men iaf tillbaka till min syster, nu när jag sitter här i min ensamhet med en dunkande huvudvärk, tänker jag på hur bra hon egentligen är. Hon är som en extramamma, eller rättare sagt alla mina systrar är som extramammor. När jag är ledsen, känner mig misslyckad och gråter för att jag inte kan sluta, då finns dem där. Håller om mig, hittar på mysiga saker, pratar med mig och säger att jag är det bästa som finns, och nämner ungefär tusen saker som jag är bra på. Och det är då jag kan känna mig riktigt älskad, mitt bland alla tårar och kramar. Jag vet att jag kan skrika och slå mina syskon och säga att jag hatar dom mest av allt,( trots att jag många gånger inte menar ett skit av det jag säger) så vet jag ändå att det kommer bli bra snart, vi kommer sitta tillsammans sen och torka varandras tårar, och bara säga hur mycket vi älskar varandra, för vi är sådanna.
Vi kan såra varandra hur mycket som helst, men när det väl gäller så står vi på samma sida, och håller alltid ihop. Det är nog det som är riktigt kärlek, en riktig familj. Att aldrig behöva känna sig ensam och övergiven.
Vi såg en pjäs idag i skolan, och skulle desan disskutera efteråt och då kom det lite frågor om familjen och sånt, och då började jag tänka på hur mycket min familj betyder för mig.
och hur mycker jag saknar Hannah, och hur mycket jag saknar maja.
Igår var en jobbig dag, allt gick snett, kändes som att jag vaknade upp och all min lyckaförsvann, jag kollade mig i spegeln och såg bara fel.
och nu ska jag åka, men iallafall tack för att torkade mina tårar.
jag älskar dig