idasvenberg

tågen strulade idag och jag blev ungefär en halvtimme sen till skolan, alltså missade jag en halvtimme av livskunskapen, som idag handlade om självkänsla.
Men det jag hann vara med på var bra, åh jag gillade verkligen mannen, han hade så smarta tankar, och så mycket att dela av sig med. Mycket erfarenhet. Sån vill jag bli någon gång, såndär människa som delar med sig av sina smarta tankar till mer oerfarena människor, och hjälper människor med sina kloka ord.

Martin, (låt kalla honom martin eftersom jag inte vet hans riktiga namn) pratade om att människor hade staket, och grindar som man kunde komma igenom, ju djupare relation och ju mer man känner personen ju mer grindar får man gå igenom. Jag har aldrig tänkt så innan , men ju mer jag har tänkt på det, ju smartare tycker jag att det är. För han nämde också att ju fler grindar man passerat ju svårare är det att ta sig ut, utan att göra massa hål i väggarna och förstöra. Och så är det nog, för ju bättre en person känner än, och ju mer en person vet om än och förstår en, ju ondare gör det ju när det försvinner. En bästa vän försvinner inte obemärkt, utan lämnar efter sig en konstig tomhet. Och brustna hjärtat läker inte på en dag, utan det tar tid för att laga de trasiga såren. Jag tror att det är anledningen till att många har väldigt svårt för släppa in människor på livet, och lita på människor. För att man vet aldrig till hundra procent att inte någon dag lämnar en sticket, eller bara försvinner och sviker än. Jag hör till de där blåögda personerna, som trot så godhjärtat om de flesta, och har väldigt lätt för att lita på människor, och att läta människor komma mig nära inpå livet.

En sak som jag har tänkt ganska mycket på, är att om alla de människor som står mig så nära just nu, de som vet mina innersta tankar, de som vet nästan allt om mig, de som vet mina svagheter och alla mina mörkasidor, om de någon gång inte längre skulle vilja finnas där för mig, och vi skulle gå förbvi varandra på gatan utan att hälsa. Det skulle vara så sjukt att tänka, oj där går en person som vet nästan allt om mig, och vi hälsar nästan inte ens. Så ibland känns det som att vissa människor vet för mycket om mig. För egentligen så kan man inte lita på hundra procent, förutom sig själv. och knappt sig själv. Men jag gillar inte det tankesättet, jag gillar att förlora mig och lägga mitt liv i någon annans händer, dela med mig och bli delad med, jag gillar att inte klara ut svåra tider själv, Jag gillar att känna mig helt trygg med personer.