hihihi

Nordström, läste hon noggrant, det borde vara här tänkte hon tyst för sig själv medan hon drog den mossgröna mössan långt ner över öronen.
Hon kände hur hon fick ilningar igenom hela magen när hon försiktigt tryckte på ringklockan. Bara sekunder kvar tills hon skulle få syn på honom, hundradelar kanske? hon skyndade sig ner för trappan. Hon skulle våga, men idag var inte den dagen. Idag nöjde hon sig med att höra hans röst, att höra och föreställa sig hur han rörde sig där uppe.
-Hallå? är det någon där eller? om det är ska föreställa ett jävla skämt, så är det inte speciellt roligt. Han suckade djupt och smällde igen dörren.
Hans röst den kändes så bekant på något sätt. Shit hur kunde hon göra det här egentligen? Om han skulle få reda på det här senare, skulle han väl antagligen tro att var helt pysko som plingade på hans dörr för att få höra hans röst och ringa hans mobiltelefon för att sedan lägga på bara för att få höra hur han svarade i telefon. Ja vissa gånger nöjde hon sig med att bara ringa och sedan lägga på direkt när han hade svarat. Men det var ändå något speciellt med att vara så nära. Det kändes så på riktigt.