Imorse vaknade jag upp alldeles snorig, och med dunkande huvudvärk, dessutom som grädden på moset kunde jag knappt prata för min röst var alldeles skrovlig och hes! kändes ungefär sin världens värsat baksmälla! eller ja jag kan tänka mig att det känns ungefär så, för jag blir typ aldrig baks, så jag vet inte riktigt hur jävligt det kan va. Men iaf efter mycket om och men, gick jag och simon upp vid halv tio, och skyndade med tåget till boxholm. Väl på tåget insåg jag att jag inte hade några pengar, och var därmed tvugnen att planka, så i tolv minuter satt jag med en stor klump av oro i magen, och kände mig väldigt nervös.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar