det kanske har med aura att göra?

Det har hänt igen, som så många gånger förr.
De sakerna i mitt liv som jag verkligen inte får tappa bort är mina nycklar, min plånbok och min mobil.
Och just därför har någon skapat mig (mamma,pappa?gud?) mycet slarvig.
Jag vill inte vara slarvig, utan faktum är att jag verligen försöker att hålla reda på mina saker, och jag försöker verkligen att vara ordningsam.
Förra veckan tappade jag min plånbok på pendeltåget, och nej den har inte kommit fram, för två veckorsedan tappade jag bort mina nycklar, som tur var så hamnade dom hos vaktmästaren till slut.
Igår (för ungefär tredje gången den här månaden) råkade jag tappa min mobil i en massa vatten, den slutade fungera ungefär två timmar, så jag lät den ligga på tork över natten, och sedan fungerade den igen, elr den fungerar halv iaf.
Jag undrar varför just jag var tvungen att bli en sån virrpanna, så kanske ni tänker men gud det är ju bara att bli mer ordningsam och ansvarsfull osv.... men det är inte så! inte när det gäller mig.
Jag lägger i från mig min mobil,mina nycklar någonstans, när mitt huvud är någonannanstans, och själklart har jag jätte svårt att komma på vart jag la den ¨någonstanns sen.
Jag hatar när jag får sånna där nedvärderande blickar från alla dessa ordningsamma människor, som skrattar lite sådär halvvänligt, det där skrattet som säger naw vad sött att du inte ens kan hålla reda på dina egna grejer. Och sen finns det hånskrattet som säger ungefär HAHA så jävla patetisk.
Båda lika äckliga!
Iofs så tar jag inte det så hårt utan jag tänker att det går att fixa, så varför gå och bli demprimerad i onödan, men jag kan inte säga att det inte är jobbigt, för det är det.
Ibland känns det som om jag är en simsgubbe som styrs av någon annan, att det var någon annan som bestämde min personlighet, och nivet hur många pluttar man sa få av allt, och min styrare´tänte jävlas lite med mig, och gav mig alldeles för lite pluttar. Kanske är det så? att det inte alls är mitt fel, kanske har jag bara inte tillräcligt med pluttar?