nu ska jag kila

jag saknar mitt liv som det brukade vara, jag saknar den jag brukade vara.
Ta inte det här fel, men jag saknar det lev jag en gång levde. Men som nu känns så otroligt långt bort.
Jag saknar att inte behöva ta ansvar, och jag saknar att inte få göra som man själv vill.
Jag är väl en såndär person som ska hålla på att älta massa gammalt.
och sakna exakt allt som hänt.
Dagen jag fyllde tio, likaväl som förrförra sommaren.
Ibland önskar jag att jag kunde leva förevigt, fast den önskan varar oftast bara inom nåågra minuter, för sen inser jag att alla människor jag älskar kommer någon då att försvinna från mig och jag blir ensam kvar, iofs skulle jag kunna lära känna nya människor och lära mig älska nya, men även dom skulle någon gång försvinna ifrån mig, och så många förluster tror jag inte att man orkar med.
Jag hatar filosofi, jag hatar att tänka att det kanske inte är så som jag har lärt mig att det är, så som jag vet att det är. Jag hatar att inte veta varför det är som det är!