idasvenberg

och nu kommer den andra hälften, den jobbiga hälften.
vet inte om jag borde skriva allt jag känner här på bloggen, kan så lätt misstolkas.
men eftersom jag skriver den här bloggen för min egen skull och använder den för att rensa skallen och skriva av mig, så får vi se hur det blir.

iaf så har jag väldigt lätt för att bli deppig på senaste tiden, och jag vet inte om det är höstens kyla, och mörker som tynger ner mig, eller om det är något annat som jag är rädd för att det kan va.
Jag hade kanske sluppit allt det här gamla jobbiga grubblet om jag inte var ensam nu, men nu är så, jag sitter här ensam med massa frukter, äpplen bananer och kiwisar. frukterna&jag.
Det är när jag är ifrån dig jag tvivlar, tvivlar på mig själv, tvivlar på oss.
vill jag det här, ska jag känna såhär osv.
Men jag är väl en sådan männsika, som nästan aldrig vet vad jag känner, det finns ju så mkt fördelar med allt, men problemet är ju att det oftast finns minst lika många nackdelar med. och mittimellan alla fördelar och nackdelar sitter jag, och ska avgöra vilket som väger tyngst nackdelarna eller fördelarna?
Jag som alltid är så förvirrad och vimsig och tar det mesta lite halvt oseriöst, hur ska jag kunna avgöra?
hur ska jag avgöra vad som är bäst för mig, för dig, för oss? när jag inte ens vet hur jag själv känner.
när jag inte vet hur jag ska göra, känner jag mest för att krypa ihop i mamma eller papppas knä och gråta och be dom säga hur jag sak göra, sådär som jag alltid gjorde förr. Men nu är mamma och pappa borta! på något hotell någon stanns och jag sitter här i min lägenhet och med en jävla massa frukt.
så nu kanske jag borde fortsätta äta all frukt, så slipper den ruttna med mig.


och förövrigt så hatar mattis fotboll, och han är snäll och gör mig ofta glad!


pusssss